RFSU vill stärka placerade ungdomars sexuella hälsa

RFSU startade 2017 ett projekt för att stärka familjehemsplacerade ungdomars sexuella hälsa och få familjehemmen att prata mer med ungdomarna om kroppen och sex. Nu är projektet inne på sluttampen och i början av året gavs en handbok riktad till familjehemmen ut.

Publicerad 24 september 2020
En grupp med ungdomar En grupp med ungdomar
Ellen Nordlund, RFSU Stockholm har tillsammans med kollegan Hanna Weber Vernét, tagit fram informationsmaterial som filmer, poddar och en handbok kring sexuell hälsa för familjehemsplacerade ungdomar.

– Egentligen skulle vi redan ha varit klara, men projektet har blivit förlängt till årsskiftet på grund av att vi inte kunna genomföra utbildningar som planerat under vårens pandemi, säger Ellen Nordlund, projektledare på RFSU Stockholm, som driver projektet i samarbete med det, sedan årsskiftet, nedlagda FoU Södertörn med ekonomiska medel från Allmänna arvsfonden.

Syftet med projektet är att stötta familjehemmen i att prata mer om kroppen och sex med de unga som de möter. Placerade ungdomar har generellt sett sämre hälsa än andra jämnåriga och är mer utsatta. Att som vuxen förebild prata med ungdomarna om sexualitet är därför viktigt. För många familjehem känns det jobbigt att ta upp ämnet, man är rädd för att kränka eller späda på tidigare upplevelser ytterligare och man vet inte alltid vad ungdomen har för tidigare erfarenheter.

– Behovet av information och stöd till familjehemmen i hur man ska hantera frågor kring sexualitet har vi sett att det är stort. Vi har pratat med både familjehemsföräldrar och placerade ungdomar och båda tycker att det är viktigt och något som man vill ha en dialog kring, säger Ellen Nordlund.

– Som familjehemsförälder är det inte meningen att du ska vara expert på sexualitetsfrågor, inte heller ska du ersätta en skolsköterska, kurator eller psykolog. Din roll handlar om att visa att du är en trygg vuxen som på ett empatiskt och icke-dömande sätt ger kunskap, för samtal och lyssnar, fortsätter hon.

Filmer, poddar och en handbok
RFSU har därför tagit fram informationsmaterial i form av filmer, poddar och en handbok för familjehem. Handboken blev klar i februari och ska skickas ut till landets alla socialtjänster. Kommunerna kommer därefter att kunna beställa ytterligare exemplar och dela ut till sina familjehem. Familjehemmen kan också själva gå in och på RFSU:s hemsida för familjehem och beställa handboken. Där går den också att ladda ner digitalt.

Boken tar upp frågor som puberteten, njutning, säkrare sex och ömsesidighet. Men också sexuell utsatthet och andra saker som kan vara svåra att prata om.

– Jag hoppas att man tar till sig handboken och att familjehemsföräldrarna först pratar med varandra och reflekterar över innehållet i boken och att man sedan känner att man har verktygen för att prata med ungdomen och att man försöker att få in samtal om kroppen och sexualitet i vardagen, säger Ellen Nordlund.

Fortsätter erbjuda utbildning för familjehem
I projektet har man även tagit fram ett utbildningsprogram, som tyvärr inte kunnat genomföras som planerat på grund av pandemin.

– Möjligheten till utbildning kommer finnas kvar även efter årsskiftet, säger Ellen Nordlund.

Generellt sett är det vanligare att man pratar om sex och sexualitet med flickor, men det är lika viktigt att uppmärksamma och prata med pojkarna.

– Man behöver inte vara expert, det räcker med att man är en trygg vuxen som lyssnar, visar och avdramatiserar. Tillgängliggör information i hemmet och visa ungdomen var informationen finns, till exempel på RFSU:s hemsida eller en broschyr från ungdomsmottagningen, säger Ellen Nordlund.

En anledning till att många familjehemsföräldrar känner svårigheter i att prata om sex med ungdomar är en oro för att kränka individen eller att riva upp och späda på tidigare upplevelser. Men som familjehemsförälder är det viktigt att våga fråga ungdomen om utsatthet.

– Barn berättar ofta inte om de har varit med om våld och utsatthet och ofta kan direkta frågor vara nödvändigt för att öppna upp samtalet. Unga som har varit med om utsatthet vittnar om att man inte glömmer de tillfällen som man fick en direkt fråga och även om det inte ledde till att man berättade då så kan man känna sig sedd och bekräftad. Kanske leder det till att man vågar berätta längre fram och då kan få den hjälp som man behöver, säger Ellen Nordlund.

Föregående Nästa