”Beroende är en familjesjukdom”

Sedan drygt tio år tillbaka jobbar fyra kuratorer på Örebro kommun med att stötta barn och ungdomar som har en förälder eller nära anhörig med ett beroende.

Publicerad 31 oktober 2019
Jenny Håkansson, Charlotte Bäck, Caroline Karlsson och Kajsa Sjöblom-Zivkovic är kuratorer och jobbar med att stötta barn och ungdomar som har en förälder eller närstående som missbrukar.

– Många vet inte vad medberoende är eller att man kan få hjälp om en förälder eller anhörig missbrukar, säger Jenny Håkansson på ”Sputnik” som verksamheten kallas.

Sputnik startade som ett projekt på ungdomsenheten i kommunen under 90-talet. Ganska snabbt såg man behovet av verksamheten som då blev permanent. Sedan 2008 jobbar fyra kuratorer heltid med verksamheten, dels med enskilda samtal med barnen och ungdomarna men också med gruppträffar där de unga får möjlighet att träffa andra i samma situation.

Varje träff inleds på den stora runda mattan med "nallekort" för att uttrycka hur man mår. 

– Många känner sig ensamma i sin situation och det spelar ingen roll om vi säger till dem att det finns andra som har det likadant, det är först när de kommer hit och upplever det som det kan bli ett stöd för dem, säger Kajsa Sjöblom-Zivkovic, kurator på Sputnik.

Inte bara den som missbrukar blir drabbad
– Vi brukar prata om beroende som en familjesjukdom som drabbar alla, inte bara den som missbrukar, säger Charlotte Bäck, som också är kurator på Sputnik.

– Tyvärr finns det väldigt många som aldrig kommer i kontakt med oss, men som skulle behöva det. Det pratas inte så mycket om medberoende i samhället, många vet inte vad de är eller att de också kan få stöd, säger Kajsa Sjöblom-Zivkovic.

Till Sputnik är alla barn och ungdomar upp till 20 år, bosatta i Örebro kommun välkomna om man har en nära anhörig med beroendeproblematik. Det behöver inte vara en biologisk förälder, utan kan lika gärna vara en mormor eller en bonusförälder som står en nära.

Under lekfulla former får barnen rita för att beskriva hur de känner när föräldern missbrukar. 

Enskilt stöd eller i grupp
– Om barnet känner att den här personens bruk av alkohol eller droger påverkar dem så är de välkomna hit. Man kan söka sig hit själv, utan biståndsbeslut från socialtjänsten eller remiss från sjukvården och det går också bra att komma hit anonymt och få information. Är det så att man vill delta i verksamheten så vill vi dock att man lämnar lite kontaktuppgifter men så fort man avslutar sin kontakt med Sputnik så strimlas all den informationen, inget lagras eller arkiveras.

På Sputnik erbjuds både enskilda samtal med någon av kuratorerna och gruppverksamhet där man både ser till att ha trevligt tillsammans och att prata om olika frågor som rör medberoende.

– Vi anpassar gruppträffarna efter barnens ålder, är det en yngre grupp har vi mer lek och är det äldre kan det bli mer diskussioner. Bland det viktigaste med gruppträffarna är att de ska få känna att de inte är ensamma. Det spelar ingen roll om vi sitter i enskilda samtal och talar om för dem att det finns många andra som är i samma situation. Här får de själva uppleva det och kan även stötta varandra i det, säger Caroline Karlsson, kurator.

Grupperna löper terminsvis, men en del barn och ungdomar har gått flera terminer i rad, andra har deltagit med några års mellanrum. Den här terminen ska man prova att dela upp i kortare perioder för att det ska vara lättare att hoppa in mitt i en termin.

Stort steg att söka hjälp
– Att söka sig till oss är för många ett väldigt stort steg. När de tar kontakt behöver de få komma hit snabbt och inte vänta till nästa terminsstart, därför kommer vi prova med kortare men fler perioder den här terminen, säger Charlotte Bäck.

På väggarna i Sputniks lokaler hänger tavlor med budskap som "Du är inte ensam", "Det är inte ditt ansvar" och "Du har rätt att må bra". 

Alla träffarna sker i Sputniks lokaler som ligger centralt belägna i Örebro. På väggarna hänger tavlor med budskap som ”du är inte ensam”, det är inte ditt fel”, “du kan inte bota”, “det är inte ditt ansvar” och ”du har rätt att må bra” och mitt på golvet ligger en stor rund gråblå matta, där man brukar inleda varje träff.

– Det gör vi oavsett ålder på ungdomarna. Det är en viktig rutin som skapar trygghet för dem som kommer hit, säger Jenny Håkansson.

Stöd även för vuxna i familjerna
Även om det är barnen och ungdomarna som står i centrum för Sputniks verksamhet vill man också erbjuda stöd till de vuxna som finns i ”Sputnik-barnens” närhet.

– Det hoppas vi komma igång med den här terminen. Det finns också en önskan och förhoppning om att kunna dra igång en särskild grupp för familjehemsföräldrar som ibland ställs inför speciella dilemman som det kan vara bra att kunna dela med andra, men i nuläget är de inräknade i vår föräldragrupp, säger Kajsa Sjöblom-Zivkovic.

Inför att ett barn börjar på Sputnik vill man ha kontakt med en vuxen som finns i barnets närhet och som kan stötta när tankarna och frågorna som väckts på Sputnik dyker upp hemma.

– Tanken är att Sputnik ska vara en följeslagare en bit på resan genom livet och ge rätt verktyg och redskap som man behöver för att komma vidare. Men ofta räcker det inte med en och en halv timma här hos oss en gång i veckan. Många vill kunna prata om det när de kommer hem också och därför tycker vi att det är viktigt att det finns någon där för de här barnen och ungdomarna.

Viktigt att barnen själva vill
Att möta barnen där de är är viktigt och att se de behov som finns just då. Att barnen kommer för att de själva vill är en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig stödet.

– Om man inte själv vill eller är redo att komma hit är det bättre att man väntar. Annars är man kanske inte mottaglig för den här typen av stöd, säger Charlotte Bäck.

Att man är ovan att prata om sina känslor och den problematik som finns i familjen är vanligt, men för de flesta brukar det släppa efter några gånger. En bra grupp som passar tillsammans och där deltagarna känner tillit till varandra är viktigt.

– En del behöver leka mer än prata medan andra har ett större behov att prata. Då får vi försöka möta dem där det känns bäst och låta dem ta den tid de behöver, förklarar Jenny Håkansson.

Föregående Nästa